ALLA ORG FÄRDIGA
Senaste ändringar: 25 maj 2010
Ändringar: Allt under falangistpartiet är tillagt i personer och namn listan
Senaste ändringar: 19 maj 2010
Ändrat: Falangistpartiet tillagt
Senaste ändringar: 18 maj 2010
Ändrat: Lagt in några organisationer. Stulet från Wikipeia. Vad tycker ni? PDF finns här: ordlista organisation
Namn och personer
Personer
Michail Bakunin Ryska agitator och anarkistisk förgrundsgestalt. Översatte både kommunistiska manifestet och det första bandet av kapitalet till ryska men Karl Marx och Bakunin kom senare i luven på varann.
Karl Marx var en tysk författare, journalist, sociolog, nationalekonom,historiker och filosof. Skrev de första banden av Kapitalet, kommunistiska manifestet och en massa andra viktiga verk. Har varit viktig för förståelsen av det kapitalistiska systemet.
Otto von Bismarck, ofta kallad “järnkanslern”, var en preussisk och tysk statsman; greve, furste, hertig av Lauenburg. Han var preussiskministerpresident 1862-1890 och tysk kansler 1867-1890, under åren 1867-1871 förbundskansler för Nordtyska förbundet och 1871-1890rikskansler för Tyska riket. Han förde Preussen och Tyskland till en ledande ställning i Europa, hade den ledande rollen i Tysklands enande 1871, och var sannolikt Europas mest inflytelserika politiker under den senare delen av 1800-talet.
Friedrich Engels var en tysk kommunist och teoretiker, tillsammans med Karl Marx grundare av det som senare tolkas som marxismen.
Carlo Cafiero var en italiensk anarkist och stod på Bakunins sida i bråket med Marx.
Robespierres Fransk 1700-tals revolutionär. Betecknade sig som demokrat, accepterade personkult kring sig själv och avrättade aktivister för kvinnlig rösträtt.
Marius Jacob, var en fransk anarkist och illegalist som under La Belle Epoque mellan sekelskiftet och Första Världskriget förbluffade sin omgivning med Robin Hood-dåd begångna med en dittills okänd frimodighet och elegans.
Joe Hill Exilsvensk som engagerade sig i den amerikanska arbetarrörelsen genom International Workers of the world. Han var trubadur och avrättades för ett brott han inte begått.
Pjotr (Peter) Kropotkin var en rysk furste, naturforskare, agitator, revolutionär ochanarkokommunist. Skrev bland annat “inbördes hjäp” i vilken han tar avstånd från darwinismens “kampen för tillvaron” och hävdar att det inte är konkurrensen utan solidariteten som är huvudfaktorn i evolutionen. Kallades för “anarkistfursten”.
Errico Malatesta var en italiensk anarkist och kommunist, revolutionär, propagandist och agitator. Han försörjde sig som mekaniker. Malatesta satt fängslad totalt 12 år av sitt liv, fick tre dödsdomar och tillbringade 35 år i exil.
Porfirio Díaz var en mexikansk militär och politiker, Mexikos president (och envåldshärskare) 1876-1880 och 1884-1911.
Francisco Madero var Mexikos president 1911-1913. Han var den förste president som valdes i fria, allmänna val efter störtandet av diktatorn Porfirio Diaz (som styrde Mexiko mellan 1876 och 1911) i den mexikanska revolutionen.
Pancho Villa var en mexikansk general och revolutionär som ledde en av fraktionerna mot envåldshärskaren Porfirio Díaz åren 1910-1917.
Flores Magnon var en mexikansk revolutionär anarkistisk ledande i mexikanska revolutionen.
Nestor Machno var en ukrainsk anarkistisk gerillakrigare. Från 1918 under ryska inbördeskriget var Machno ledare för en bondearmé som stred mot både de tyska, österrikiska och vitryska kontrarevolutionära styrkorna i Ukraina.
Volin (Vsevolod Mikhailovich Eikhenbaum) var en rysk anarkist som deltog i den ryska och den ukrainska revolutionen. Började med arbetarkamp i det socialistrevolutionära partiet och han blev anarkist efter att han 1907 flydde till Frankrike och där träffade ett gäng ryska anarkister.
Anton Denikin var en general och en av ledarna i antibolsjevikiska vita gardet i det ryska inbördeskriget.
Antonio Gramsci var en italiensk politiker och socialistisk filosof. Gramsci deltog 1921 i bildandet av Italienska kommunistpartiet PCI (Partito Comunista Italiano). Han är även känd för att ha förespråkat entrism (politisk taktik där en organisation genom plan låter medlemmar, lojala med sin gamla organisation, söka inträde i en annan organisation, för att värva medlemmar till den första organisationen, bygga upp ett inflytande för den första organisationen i den andra organisationen, eller helt enkelt ta över den andra organisationen) som politisk metod.
Benito Amilcare Andrea Mussolini var Italiens premiärminister och fascistiske ledare 1922-1943. Avrättades 1945 genom hängning vid en bensinstation.
Isaac Puente var en baskisk spansk anarkist och läkare aktiv i CNT och mördad av Francos soldater under Spanska inbördeskriget. Han verkade för förbättrad hygien, för feminism och mot prostitution.
Camillo Berneri var en italiensk anarkist som mördades av Stalins agenter under spanska inbördeskriget. I sin ungdom var han medlem i Juventudes Socialistas. Han deltog i första världskriget samt organiserade frivilliga till spanska inbördeskriget. Han var även professor i filosofi vid Florens universitet.
Andrés Nin Pérez var en spansk kommunist, ledare för POUM under spanska inbördeskriget. Han avrättades efter tortyr av GRU, Stalins underrättelsetjänst verksam i Spanien.
Francisco Largo Caballero spansk politiker, socialist och fackföreningsman. Ledare för PSOE och UGT.
Augustin Souchy var en en tysk journalist, antimilitarist och anarkist. I Sverige blev han fängslad för sin antimilitarism.
José Calvo Sotelo var en spansk politiker före och under den andra spanska republiken. Han mördades av en kommandostyrka bestående av bland annat flera socialister dagen efter hårda konfrontationer i parlamentet. Detta ledde till misstankar om att mordet var beställt av regeringen och blev en av de utlösande faktorerna till spanska inbördeskriget.
Nisse Lätt var en svensk anarkist, agitator och redaktör för den anarkistiska tidningen Brand. Han gick till sjöss vid 15 års ålder och i Baskien träffade han spanska anarkister och esperantister och anslöt sig senare till det syndikalistiska fackförbundet SAC i Sverige.
Vernon Richards var en brittisk-italiensk anarkist redaktör för Freedom press i England och författare.
Franco var en spansk officer och politiker på yttersta högerkanten som stöddes av konservativa, falangister och rojalister; generalmajor från 1926; Spaniens statschef och diktator med titeln “El Caudillo” 1939-1975. Ledde styrkorna i upproret mot Republiken efter valet 1936.
Gaston Leval var en fransk anarkosynidkalist, och historieskrivare om den spanska revolutionen. Leval flydde till Spanien 1915 för att undvika värnplikt. I Spanien kom han i kontakt med CNT. Under Primo de Rivera styre i Spanien så stack han till Argentina för att inte återvända förrän det Spanska inbördeskriget bröt ut, då han började skriva om revolutionen och de kollektivistiska experimenten som genomfördes.
SID 108
Organisationer
Confederación Nacional del Trabajo
Confederación Nacional del Trabajo, (Den nationella arbetskonfederationen) förkortat CNT, är Spaniens främsta anarkosyndikalistiska fackförening. Den grundades 1910 i Barcelona.
CNT hade sin storhetstid under 1920- och 30-talen, särskilt under det spanska inbördeskriget 1936-1939 där den kom att spela en central roll på republikens sida. Efter Francos maktövertagande förbjöds CNT, men efter hans död 1975 blev CNT åter tillåtet. Trots att fackföreningen inte lyckats bli lika stora som under 1930-talet, så är CNT fortfarande en av världens starkaste anarkosyndikalistiska fackföreningar.
Federación Anarquista Ibérica
Federación Anarquista Ibérica eller FAI (Iberiska anarkistiska federationen) är en militant spansk anarkistisk organisation med nära band till fackföreningen Confederación Nacional del Trabajo (CNT). Ofta förkortas organisationsnamnet till CNT-FAI på grund av de två organisationerns nära band.
Organisationen grundades i Valencia 1927 (efter ett förberedande möte föregående år i Marseille, Frankrike) som en ansats till att hålla CNT på den anarkistiska banan genom att motarbeta dess byråkratiska tendenser. Man ansåg att CNT hade börjat utvecklas till en länk mellan arbete och kapital, snarare än en representant för arbetarklassen. Frågan blev än mer spänd när Miguel Primo de Rivera tog makten i Spanien och började undertrycka arbetarrörelsen.
Hegemonin som FAI utövade över CNT fick mer moderata syndikalister under ledning av Ángel Pestaña att utmana ledarskapet och så småningom bilda Syndikalistpartiet 1931.
Åtskilliga FAI-medlemmar stred vid fronten mot Francisco Franco under spanska inbördeskriget.
Partido Obrero de Unificación Marxista
Partido Obrero de Unificación Marxista, POUM, var ett spanskt kommunistiskt (antistalinistiskt) parti; en av aktörerna i spanska inbördeskriget. POUM brukar beskrivas som “halvtrotskistiskt” eftersom partiet anammade några av Trotskijs politiska idéer, men inte helt och hållet.
En central ledargestalt i POUM var Andrés Nin.
Den brittiske författaren George Orwell deltog som frivillig i inbördeskriget i en grupp som hade anslutit sig till POUMs styrkor. I ”Hyllning till Katalonien” beskriver Orwell sina upplevelser, och även konflikterna inom den antifascistiska sidan.
Falangisterna
Falangistpartiet, Falange Española de las JONS, i Spanien bildades 1933 av José Antonio Primo de Rivera, och var efter sammanslagningen med carlisterna officiellt det statsbärande partiet i landet från spanska inbördeskrigets slut 1939 till Francisco Francos död 1975.
Partiet brukar betraktas som fascistiskt, men officiellt kallades dess ideologi nationalsyndikalistisk, en form av korporativism, där fackföreningarna avsågs organisera såväl arbetstagare som arbetsgivare. Man ville gynna romersk-katolska kyrkan, men hyste på samma gång i det tidiga skedet antiklerikala (benämning på rörelser som försöker minska prästerskapets inflytande i det offentliga livet) strömningar. Partiet sade sig vilja gynna lantbrukarna i Kastilien, och visa stolthet över Spaniens imperialistiska förflutna. Vidare var partiet antikommunistiskt och antianarkistiskt.
I april 1937 tvingade general Franco det mer traditionellt konservativa carlisterna att förena sig med falangen till det statsbärande partiet Falange Española Tradicionalista y de las JONS. Franco blev partiets ledare. Man förenade i uniformen falangisternas mörkblå skjorta och carlisternas röda basker. Man antog fascisthälsningen och partiets slagord bestämdes vara Por el Imperio hacia Dios (“Genom imperiet i riktning mot Gud”).
Sammanslagningen var ett taktiskt drag av Franco för att tillförskansa sig mer makt. Vid det laget hade Franco inte längre några rivaler av betydelse (Falangens förre ledare, José Antonio Primo de Rivera, avrättades av republikanerna och den nya ledare lät Franco fängsla), och han var i praktiken diktator över de fascistiska styrkorna.
Partit Socialista Unificat de Catalunya, PSUC, grundades 23 juli 1936 genom att fyra vänstergrupper gick samman. Dessa var den katalanska federationen av Spanska socialistiska arbetarpartiet, Partit Comunista de Catalunya den katalanska delen av Spanska kommunistpartiet), Unió Socialista de Catalunya och Partit Català Proletari.
PSUC spelade en stor roll under den andra spanska republiken och under spanska inbördeskriget, och var det enda partiet i regionen som hade kopplingar till Komintern. Spanska kommunistpartiet organiserades inte i Kataloninen, men så PSUC som sin katalanska motsvarighet.
Under Francisco Francos regeringstid var PSUC olagligförklarade men agerade underjordiskt och i exil. PSUC var det största oppositionella partiet i Katalonien och blev ett massparti när Francoregimen föll. Partiet upplöstes 1997.
Unión General de Trabajadores, UGT, grundades 12 august 1888 av Pablo Iglesias Posse i Mataró (Barcelona). Till dess nittonde kongress 1920 såg de inte klasskampen som grunden för den fackliga organiseringen. Även om UGT och PSOE aldrig formellt vara knutna till varann anses de vara mycket närstående varann.
Under första världskriget hade UGT och CNT nära samarbete av taktiska anledningar. Detta samarbete ändrades snabbt i och med att diktatorn Miguel Primo de Rivera kom till makten och monopoliserade facklig organisering till en statskontrollerad organisation. Medan CNT starkt opponerade sig mot detta och var inne på en radikal konfrontativ linje valde CGT en mjukare väg gentemot staten.
Komintern (Tredje internationalen) efter Kommunistiska internationalen var en sammanslutning av kommunistiska partier i världen, där medlemspartierna utgjorde sektioner i ett världsomspännande kommunistparti. Internationalen bildades under ledning av Grigorij Zinovjev i Moskva 1919, och upplöstes av Josef Stalin 1943. Högkvarteret var placerat i Moskva, och den mest långvariga av dess ordförande var den bulgariske kommunisten Georgi Dimitrov (1934-1943).
Organisationen, vilken var hårt centraliserad, beskylldes för att stå under stort inflytande från Sovjetunionens kommunistparti i Moskva. Under det sena 1920-talet bildades en utbrytargrupp under ledning av Trotskij, kallad Fjärde internationalen. Denna grupp stod utanför det sovjetiska kommunistpartiets inflytandesfär och kritiserades hårt av bland annat Stalin.
Guardia de Asalto (Stormgardet), vanligtvis förkortat Los Asaltos, eller bara Asaltos, var den blåuniformerade stadspolisen i Spanien under den andra spanska republiken.* Dess motsvarighet utanför städerna, på landet, var de grönuniformerade Guardia Civil. Stormgardet skapades av den spanska republiken 1931 för att ta hand om URBAN VIOLENCE. Vid spanska inbördeskrigets början bestod Stormgardet av 18 000 personer. Cirka 12000 fortsatte stå på den republikanska statens sida medan 5000 gick över till nationalisterna.
Federación Ibérica de Juventudes Libertarias (FIJL) var en anarkistisk ungdomsorganisation som skapades 1932 i Madrid, Spanien. I februari 1937 organiserade FIJL sin andra kongress.
Efter spanska inbördeskriget hade FIJL två grenar; en i exil i Paris och en underjordisk, illegal gren i Spanien under Franco.
Provo var en holländsk motkulturrörelse under mitten av 1960-talet som fokuserade på att utlösa reaktioner hos överheten genom att använda ickevåldsliga provokationer. Provo grundades 25 maj 1965 av Robert Jasper Grootveld, en tidig antitobaksaktivist, samt av anarkisterna Roel van Duyn and Rob Stolk. Provo upplöstes officiellt den 13 maj 1967. Den efterträddes av kabouter. I Sverige fanns vid ungefär samma tid den pacifistiska Provierörelsen.
Les Enragés, (De Rasande) var en vänsterradikal och antiauktoritär grupp som uppkom för första gången under Franska revolutionen och den 25 juni 1793 utropade de att “Friheten är en chimär när den ena klassen ostraffat kan låta den andra klassen svälta!”. Les Enragés gav samma år ut pamfletterna ”Explosion” av Jean Varlet (1764-1832) och ”Manifeste des Enragés” av Jacques Roux (1752-1794) som våldsamt kritiserade staten, kapitalet, kyrkan, varje typ av regering och de auktoritära dragen i revolutionen.
”Hur machiavellistisk och monstruös är inte denna revolutionära regering! För varje tänkande människa är revolution och regering oförenliga!” säger Jean Varlet. Till denna anarkistiska gruppering slöt sig också skådespelerskan Claire Lacombe från Marseille med sin betydande revolutionära kvinnoorganisation. Claire föreslog bland annat instiftandet av kvinnliga ”amazonkompanier” till revolutionens försvar. Les Enragés fick också stöd av Theophile Leclerc och hans tidning ”Folkets Vän”. Man ville säkra den individuella friheten för alla genom ekonomisk demokrati.
Les Enragés återkommer som gruppbeteckning i Majrevoltens Paris. I Strasbourg 1966 (där man tog över studentkåren, använde dess kassa till att ge ut den skandalösa pamfletten “Misären i studentens miljö” och sedan gick under jorden) och i Nanterre 1968 ingick Les Enragés samarbete med Internationale Situationniste.
Tjeka, sovjetisk säkerhets- och underrättelsetjänst, i gemen kallad “hemlig polis”, grundad 20 december 1917. Tjeka (ryska ЧК ) är en kortform för (ryska Всероссийская чрезвычайная комиссия по борьбе с контрреволюцией и саботажем, ВЧК). Vserossijskaja tjrezvytjajnaja komissija (VCK) – “Allryska särskilda kommissionen mot kontrarevolution och sabotage”.
Den polske adelsmannen Feliks Dzerzjinskij blev Tjekans förste chef. Tjekan kom att transformeras till GPU, som sedermera i sin tur blev OGPU och NKVD, som sedermera i sin tur blev först MGB och 1954 KGB. I dagens Ryssland har det gamla KGB delats upp i säkerhetstjänsten FSB och underrättelsetjänsten SVR. SVR är en direkt efterföljare till INO, den utrikes underrättelsetjänsten som bildades 20 december 1920, och som under KGB-tiden hette PGU.
Tjekadagen infaller den 20 december. Detta eftersom Tjeka bildades just den 20 december 1917, vilket firas. För att ta udden av firandet hade SÄPO för vana att utvisa sovjetiska underrättelseofficerare på detta datum.[1]
Solidaritet (fullständigt namn: Oavhängiga självförvaltande fackföreningen ”Solidaritet” är en polsk fackförening som startades 1980. Rörelsens omfattning och idéspridning inom det forna Östblocket förvandlades till en massiv folklig motståndsrörelse mot regimerna och är en av orsakerna till de diktaturernas fall i Östeuropa.
Machnoviterna var namnet på en ukrainsk bondearmé till tillsammans med bolsjevikerna stred mot de vita under inbördeskriget som följde den ryska revolutionen. Efter inbördeskriget övergick samarbetet till massarresteringar och avrättningar på anarkisterna från bolsjevikernas sida.
