Senaste uppdatering: 28e april 2010
Vad vi gjort: lagt upp texten
——————
Arbetarklassen och arbetsgivarklassen har ingenting gemensamt. Det kan inte bli fred så länge miljoner av det arbetande folket lever i nöd och umbäranden och de få som utgör överklassen har allt av detta livets goda.
Mellan dessa två klasser måste en strid pågå tills all världens arbetare organiserar sig som en klass, tar jorden och produktionsmaskineriet i besittning och avskaffar lönestystemet.
Centraliseringen av industriförvaltningen på allt färre händer gör det omöjligt för fackförbunden att mäta sig med arbetsgivarklassens alltjämt växande makt. Fackförbunden åstadkommer ett tillstånd som sätter den ena arbetargruppen i konflikt med den andra arbetargruppen inom samma industri, varigenom de nedgör varandra under lönestrider. Dessutom hjälper fackförbunden arbetsgivarklassen att skänka arbetarna den falska föreställningen att arbetarklassen har gemensamma intressen med arbetsgivarna.
Dessa förhållanden kan förändras och arbetarklassens intressen upprätthållas endast genom en organisation så formad att alla dess medlemmar inom en industri, eller alla industrier, om nödvändigt, kan lägga ner arbetet närhelst en strejk eller lockout pågår i någon del av den. På så sätt förvandlas en oförrätt mot en till oförrätt mot alla.
I stället för det konservativa talesättet: “En god dagslön för ett gott dagsverke” måste vi på vår fana skriva det revolutionära mottot “Ner med lönesystemet!”.
Det är arbetarklassens historiska uppgift att avskaffa kapitalismen. Produktionsarmén måste organiseras, inte bara för dagskampen mot kapitalismen utan också för att överta produktionen när kapitalismen är avskaffad. Genom att organisera oss industriellt bygger vi inom ramen av det gamla upp det nya samhället.
