Till luffare,
De arbetslösa, de Oförrättade och Miserabla
Ett ord till de 35 000 som nu luffar gatorna i denna great (stora, härliga, framstående) stad, med händer i fickorna, håglöst stirrande omkring er på beviset av rikedom och välbehag av vilken ni inte äger någon del, utan ens tillräckligt för att köpa er en bit mat för att stilla hungerns plåga som gnager era vitala delar. Det är med dig och de hundratusentals andra similarly situated i detta stora land av överflöd, som jag önskar få ett ord.
Har du/ni inte arbetat hårt hela livet, sen du var tillräckligt gammal för ditt arbete skulle vara till användning för att in producera rikedom (the production of wealth)? Har du inte slitit länge, hårt och mödosamt med att producera överflöd? Och under alla dessa år av slavgöra, vet du inte att du producerat överflöd för tusentals och åter tusentals dollars, som du inte då, inte heller nu, och om du inte AGERAR, aldrig heller kommer, äga någon del av?
Minns du inte att då du var spänd för en maskin och den maskinen spänd för ånga, och att du således slet dina 10, 12 och 16 timmar av de 24, att under denna period/tid under alla dessa år fick du bara tillräckligt för din arbetskraft för att förse dig själv med de mest knappa livsnödvändigheter, och att då du önskade att köpa något till dig själv och din familj var det alltid tvunget att vara av den lägsta/billigaste kvalitén?
Om du ville fara någonstans så var du tvungen att vänta till söndag, så lite erhöll du för ditt unremitting (ändlösa) slit att du inte vågade stanna upp ens för en stund, as it were (som det då var)?
Och vet du inte att trots allt ditt skramlande, samlande och sparande så kunde du aldrig hålla dig mer än ett par dagar före the wolves of want (nödens vargar)?
Och slutligen då din arbetsköpares nyckfullhet ansåg det lämpligt att skapa en konstgjord svält genom att begränsa produktionen, att elden i smältugnen släcktes, att järnhästen vid vilken du var spänd för tystades; fabriksdörren låstes upp, du kastedes ut på gatan för att bli en luffares, med hungrade mage och trasor på kroppen?
Ändå sa dig din arbetsköpare att det vara överproduktion som tvingade honom att stänga ner. Vem brydde sig då om de bittra tårar och hjärt-smärta hos din älskade fru och hjälplösa barn, när du bid (bjöd) dem ett älskvärt “gud välsigne er” och gav dig ut på luffen för att söka arbete på annat håll?
Jag säger, vem brydde sig om dessa hjärtslag och smärtor? Du var nu blott en luffare, som blev hånad och brännmärkt som “en värdelös luffare och lösdrivare” av just den klass som varit sysselsatt under alla dessa år med att besjäla dig och de dina.
Kan du inte se att den “bra bossen” eller den “dåliga bossen” inte skiljer sig från varandra (cuts no figure whatever)? Att du är deras gemensamma byte, och att deras mission är okonstlad plundring? Kan du inte se att det är det det INDUSTIELLA SYSTEMET och inte “bossen” som måste förändras?
————————————————————————————
Nu, medan alla dessa ljusa sommar- och höstdagar passerar och du inte har något arbete, och därför inte heller kan spara upp någonting, och när vinterns stormar sveper ner från norr och hela jorden är täckt av en skrud av is, hörsamma inte hycklarens röst som kommer att påstå att det är påbjudet av Gud att “the poor ye have always”; eller från/på den övermodiga rövaren som kommer att säga till dig att du “drack upp hela din lön då du hade arbete förra sommaren, och detta är anledningen till att du idag inte har någonting, och arbetshuset eller arbetsgården är för bra för dig; att du borde skjutas.”
Och skjuta er kommer de att göra om ni lägger fram era anhållan med alltför eftertrycklig uppträdande.
Så hörsamma dem inte, utan lyssna!
Nästa vinter, då de kalla stormarna kryper in genom the rents i dina sjabbiga klädesplagg, då frosten bitter i dina fötter genom hålen i dina utslitna skor, and när allt elände verkar ha slutit sig i och omkring dig, då misären har märkt dig för sig själv och livet har blivit en börda och din blotta tillvaro ett gyckel (mockery), när har vandrat genom gatorna under dagen och sovit på hårda brädor under natten, och slutligen bestämt dig för att dö för egen hand, – för du skulle hellre gå ut i den fullständiga ändlösheten än att fortsätta uthärda en tillvaro som blivit en sådan börda – då, perchance, har du bestämt dig för att kasta dig i sjöns kalla famn hellre än att fortsätta uthärda detta.
Men vänta, innan du begår denna tragiska handling i dramat om din anspråkslösa tillvaro. Stanna upp!
Finns det ingenting du kan göra för att försäkra de du håller på att göra föräldralösa, från ett liknande öde? Vågorna kommer bara att kasta sig över dig i gyckel över din förhastade/obetänksamma handling; spatsera du ner till de rikas avenyer och titta genom de magnifika plate windows in i deras vällustiga hem, och du kommer här att upptäcka just de identiska rövarna som har despoiled dig och de dina. Så låt din tragedi få utlopp här!
————————————————————————————
Väck dem från deras meningslösa/godtyckliga sport (sport, förströelse(?)) på din bekostnad. Sänd fram din begäran och låt dem läsa den vid det röda, bländande ljuset av ödeläggelse.
Således då du kastar “en lång längtansfull blick tillbaka” kan du förvissa dig om att du har talats vid med rövarna på det enda språk de någonsin har möjlighet att förstå, eftersom de hittills aldrig nedlåtit sig att lägga märka till någon begäran från sina slavar som de varit tvingade att läsa vid det röda bländande skenet som springer ur kannonens mun, eller som räckts till dem på svärdets spets.
Du behöver ingen organisation då du bestämmer dig för att framställa denna typen av begäran. Faktum är att, en organisation skulle vara skadlig/ett hinder för dig; men var och en av ni hungriga luffare som läser dessa rader, begagna er själva av de små metoder för krigsföring som Vetenskapen har satt i den fattiga människans händer, och du kommer att bli en kraft i detta eller vilket annat land.
Lär dig att hantera sprängmedel!
Alarm, 4 oktober, 1884. Även tryckt och distribuerad som flygblad International Working People´s Association
